Vem är jag ?

Det är bara att erkänna.Jag älskar Science Fiction !!!
Så, nu var det avklarat.
 
Darth och Jag

Jag och Darth

Kommer Du ihåg eller har hört talas om den tidiga TVeran. En tid där serier som Månbas Alfa (a.k.a. Space 1999) och Lost in Space, som aldrig riktigt fick fäste i Sverige. Dom fastnade inte på mig heller. Coolt, häftigt, men de dom stannade inte kvar i huvudet. Det var Cowboyserier, deckare med Canon, sport, nyheter och kvällsmagasin som styrde Tv världen (i alla fall den Svenska Tv världen). Det var en tid där serietidningar med superhjältar eller humor var det som gällde. Den egna tillflykten fanns i en låda på 1kbm som var halvfull med tidningar. Ett täcke som tak och en ficklampa, var allt som behövdes för att lämna den vanliga världen in i fantasins egna värld.
 
Fast en liten , men återigen tillfällig, störning i tillvaron blev det på 70-talets slut när Star Wars (episode 4) kom till Sverige. Maffigt, häftig, ett spektakel ingen gjort förut. Men i det lilla landet Sverige var det en övergående fluga (ungefär som någon minister som sa att Internet var en tillfällig fluga som skulle gå över). Sverige och jag återgick till vardagen.
 
Det var inte förrän i mitten på 80-talet som något började förändras. Meter stora gråa tallrikar ploppade upp på hustaken (Nä, dom hovrade inte över huset och ställde till konstiga). Leverantörer av TV tjänster, som Esselte Hemvideo (senare mer känt som Filmnet och Canal+) dök upp i stugorna. Nya bilder från tidigare ej skådade kanaler började bli tillgängliga. En extra låda för mottagning, en annan för textning. Satelliteran var här och åtkomlig för var och en. In i de Svenska hemmen strömmade nu sändningar från USA, England, Tyskland, Frankrike osv. ”The sky was the limit”, det var inte längre gränsen.
 
1987 var året när Sky One började sända en ny och fräsch serie, Star Trek: The Next Generation. Och bara någon dag efter det sändes i USA. Från den punkten i tid och rymd blev jag mer och mer fascinerad av Science Fictions underbara värld. Vi samlade och bytte VHS band med varandra, allt för att inte vi inte skulle missa något avsnitt med Picard, Data och resten av besättningen. Clark, Asimov blev helt plötsligt, för mig kända författare. Det fanns och kom så mycket, och jag ville se och läsa allt. SF bokhandelns gamla trånga butik i Gamla Stan blev en obligatorisk plats minst en gång i veckan. Fanns det något nytt på VHS? Någon bok? Nu var helt enkelt kört.
 
Fast den rent aktiva tiden dröjde på sig. Runt 2002 hittade jag på ett gäng, West Coast Trekkers kallade dom sig. Pia lurade med mig på att hjälpa till när Tekniska Museet hade invigning med sin Star Trek utställning. Där och på Treffarna i Göteborg fick jag även kontakt med den dåvarande ordföranden i WCT, Patrik. Vilket i sin tur resulterade i att jag var med och ordnade WCTs monter under några av de första SciFi mässorna i Stockholm, när den väl behagade komma dit. Och på den resan lärde jag känna Peter och Sandor, från Stockholm Trekkers och deras Trekdagar i Hagsätra. Vilket sen ledde till att hjälpa till lite i sista sekunderna med Swecon.
Peter och Sandor

Peter och Sandor

Som de flesta känner till blev Swecon en bra kongress, med Star Trek skådespelaren Tim Russ (Tuvok) i spetsen, men den blev också kostsam för föreningen Stockholm Trekkers. Både ekonomiskt men även personellt. Det fanns de som ville att föreningen skulle avvecklas. När jag blev invald i styrelsen, hade jag egentligen bara ett mål. Att få Stockholm Trekkers att överleva, klara ut ekonomin och bli en ”stabil” Star Trek förening. Ett mål som jag anser att vi i föreningen nått fram till.
 
Den enda smolken i bägaren, under denna resas gång, är de försök som gjorts att samla Svenska Star Trek fan i något gemensamt. Något som ännu inte lyckats. Men ännu är inte resan slut, så vem vet.